Ellie och Saras månresa

Ellie stirrade ut genom sitt sovrumsfönster och stirrade på den glödande månen. "Sara, tänk om vi kunde spela där?"

Sara viftade på svansen och skällde och delade Ellies upphetsning. De föreställde sig att studsa högt för varje steg.

Nästa morgon hittade Ellie en gammal låda. "Det här kan vara vår raket, Sara!" utbrast hon.

De dekorerade asken med silverfärg och knappar. "Vår månraket är klar!" Ellie jublade.

Ellie räknade ner, "3, 2, 1, spräng iväg!" Bakgården verkade tyna bort.

Deras raket skakade när de svävade genom låtsas rymden, stjärnorna piskade förbi.

Snart "landade" de på månen, och Ellie öppnade luckan. "Kom igen, Sara!"

De hoppade runt på gården och kände sig lättare än någonsin. Ellie fnissade när Sara försökte jaga henne.

Ellie låtsades samla månstenar, medan Sara "grävde" efter rymdben.

När solen gick ner sa Ellie: "Dags att flyga hem." De gick ombord på sin boxraket.

De landade tillbaka på gården. "Vilket äventyr, bästa kompis!" Ellie kramade Sara hårt.

När natten föll viskade Ellie: 'Sara, vi kommer alltid att ha månen' och de somnade och drömde om stjärnor.

Reflektionsfrågor

Hur tror du att Ellie kände sig när hon tittade på månen och föreställde sig att leka där?
Varför är det viktigt för Ellie och Sara att dela äventyr tillsammans?
Vad kan vi lära oss av hur Ellie tog hand om Sara under deras resa?